|
ATT GENOMFÖRA STUDIEHANDLEDNING MED YNGRE NYANLÄNDA ELEVER
Det finns en stor skillnad i hur man bemöter yngre respektive äldre elever. Att arbeta med äldre innebär tydligare ramar och ett målmedvetet arbete kring ämneskunskaper och studieteknik. När det gäller yngre elever handlar det mer om socialisation, trivsel, kamratrelationer och trygghet. Ämnesinnehållet kommer så klart alltid ligga till grund för språkutvecklingen när det gäller studiehandledning, men skolvardagen behöver ta mycket plats under de första månaderna. Studiehandledaren ska vara beredd på att under första träffarna svara på alla de frågor, funderingar och undringar som en nyanländ elev kan ha. Även om eleven själv inte hunnit formulera några frågor går det att förekomma och stödja eleven där vi vet att stöd kommer att behövas. VAD ÄR VIKTIGT I BÖRJAN? Redan under de första studiehandledningslektionerna är det bra att lära eleven att det är viktigt att vända sig till en vuxen på skolan om man inte mår bra fysiskt eller psykiskt. Att hjälpa eleven att skapa ett tryggt band till Mentorn är väldigt viktigt eftersom mentorn är där för eleven under hela skoldagen. Det är mentorn som har ansvar för eleven och kommer att följa elevens utveckling dag för dag. Särskilt viktigt kan ett sådant samtal vara för de elever vars tidigare skolgång gett dem dåliga erfarenheter: att vuxna är stränga och respektlösa mot barn, att de är där för att säga till och straffa och helst ska man ha så lite kontakt med vuxna som möjligt. Att delta vid inskrivningen och i kartläggningen borde vara en självklarhet för studiehandledaren. Det är ett bra tillfälle att börja bygga en relation genom att agera som stöd från första början. Det är också ett bra sätt att inleda ett samarbete med mentorn på. Att vara beredd att berätta om svensk värdegrund, medmänskliga relationer, skrivna och oskrivna regler, läxor osv. och därigenom göra vardagen begripligare för en nyanländ elev. Ett bra tips är att börja med dialog kring elevens tidigare erfarenheter: · Trivdes du i skolan? · Vad var det som gjorde att du trivdes? · Hur gjorde du när du ville leka med någon? Inte ville leka? · Vilken mat fick ni i skolan? Vad hade ni för rutiner kring maten? · Hade ni läxor? Vad tyckte du om det? Etc. Att vara nyfiken och komma på elevens nivå för att göra övergången så smidig som möjlig. Har eleven hunnit gå några dagar i skolan och det finns något som känns konstigt och ovant? Prata om orsaker och spela teater för att bättre förstå. Man kan även använda sig av rollekar för att ”modella” nya situationer och möjliga lösningar. VAD SKA EN STUDIEHANDLEDARE VARA BEREDD PÅ? Det finns elever som klarar av att bli inkastade i en ny värld utan några som helst förberedelser och trivs däri som fisken i vattnet. Deras självförtroende blir inte skadat av de första misslyckade försöken att ta kontakt eller uttrycka sin åsikt på ett nytt språk, men det finns även andra barn – de osäkra, frustrerade och besvikna som behöver stöd. Det kan hända att allting verkar vara frid och fröjd under en längre tid: rutiner fungerar, det är bara glada miner, maten verkar inte vara ett bekymmer etc. Bakslaget behöver inte alltid komma, men det händer. Eleven förändras från den ena dagen till den andra, vill plötsligt inte gå till skolan, verkar trött och oengagerad. Å ena sidan kan det vara så att nyhetens behag äntligen är borta och eleven har förstått att detta inte är någon tillfällig turistvistelse, utan han eller hon är här för att stanna. Man börjar sakna sina gamla kompisar, släktingar, ja, det gamla livet. Utåt kan det komma till uttryck som att eleven blir håglös, oengagerad, trött eller utåtagerande och aggressiv. Å andra sidan kan det vara så att eleven är utmattad både fysiskt och psykiskt. VAD KAN JAG GÖRA? I det första fallet är det stabila, trygga vuxna på skolan som behöver hantera situationen, men i det andra fallet kan just studiehandledare göra en viktig insats. Det kan krävas så lite som att ta kontakt med föräldrar och på modersmålet berätta om de förväntningarna skolan har på dem: att eleven ska sova tillräckligt antal timmar, komma till skolan mätt och med allt skolmaterial som behövs för dagen. Att eleven behöver en lugn arbetsplats och fungerande rutiner. Att man visar intresse och samtalar om skolan utan att sätta för mycket press och kräva jättehöga prestationer. Bakslaget kan även bero på annat: missförstånd bland kompisar, feltolkade miner och gester, opassande kroppsspråk eller fula ord. Studiehandledaren kan, efter ha tagit reda på fakta, förklara situationen för eleven och ge honom eller henne verktyg för att klara av olika situationer på egen hand. Det är alltid bra att utgå från elevens egna undringar. Det är omöjligt att lista alla situationer en elev kan hamna i under en hel skoldag, men det går att förutse och förekomma en hel del. Det är bra att utgå från att: |
|
ATT FÖRSTÅ…
Inte så sällan man kan höra från en mentor: ”Din elev är duktig och snäll. Men i matsalen! Så fort jag vänder ryggen till så händer det saker!”
Vi vet vad som händer. Eleven sköter sig så länge läraren har koll, men så fort läraren inte ser så börjar eleven testa gränser. Problemet ligger ofta i att eleven inte varit med och tagit fram matsalsreglerna, den har inte fått lägga fram sina förslag och lyssna till andras, resonera och sätta upp regler tillsammans. Eleven har inte varit delaktig och håller sig till reglerna bara för att läraren insisterar och bara under tiden som denne ser på.
-ATT STÄLLA FRÅGOR OCH ATT TA PLATS
Ett viktigt kunnande de yngre eleverna behöver från första början är att KUNNA STÄLLA FRÅGOR. De behöver även VÅGA TA PLATS. Det är nämligen inte ämnesinnehållet som bör prioriteras i studiehandledningen under elevens första månader i skolan, utan elevens välbefinnande (Vilket självklart kan bero på huruvida eleven förstår ett ämne eller inte, om eleven tycker att ett ämne är för lätt/för svårt men även på kompisrelationer och otydligheter i tillvaron). Det gäller att som studiehandledare vara lyhörd och nyfiken på eleven och samla på egna verktyg att ta till vid behov. Arbete med språket brukar ligga på SVA-lärarens axlar, men ALLA lärare har ansvar för alla elevers språkutveckling. Det brukar kallas för språkutvecklande förhållningssätt och går ut på att ämneslärarna planerar in språkligt stöd i all sin undervisning. Det har visat sig att alla vinner på det, inte bara nyanlända! HUR KAN VI KOMPLETTERA SVA-LÄRARENS ARBETE? Som studiehandledare kompletterar man SVA-lärarens arbete genom att tillföra ämnesinnehållet och ett jämförande perspektiv. Vad kan eleven redan från sin tidigare skolgång? Vad går att överföra direkt? Vilka kunskaper inte riktigt sitter eller saknas helt? Vilka förkunskaper (ämne+språk) har eleven för att påbörja ett nytt arbetsområde? Vi arbetar på två eller tre språk samtidigt. Vi drar nytta av och vidareutvecklar alla elevens språk, men huvudmålet är, så klart, svenska. Det är också det språket som för tillfället är svagast. Man har som bekant större chans att lära sig ett nytt språk fullt ut när man kommer till ett nytt land som ung. Visst kan vuxna i början verka göra större framsteg när det gäller grammatik och frasbygge. Barn har inte samma grammatiska och logiska referensramar att hänga upp nya språket på och det verkar därför ta längre tid för dem att komma på hur ett nytt språk fungerar. Men i längden är det de som brukar lyckas bäst. Barn upprepar nämligen ungefär samma väg som när de lärde sig modersmålet: samlar på sig ett ordentligt ordförråd, börjar använda enstaka ljud och ord, går över till korta strukturer bestående av två-tre ord för att i lagom tid börja sätta ihop dem till långa välutvecklade meningar. De barn som kommer till Sverige innan 12 års ålder brukar utveckla en helt felfri svenska utan brytning. En studiehandledare, till skillnad från andra lärare, förfogar över ett väldigt kraftfullt språkligt verktyg: jämförande perspektiv i språkinlärningen. Vi kan dra nytta av modersmålet genom att visa på likheter och olikheter mellan språken. För att förstärka det arbete en SVA-lärare gör med våra elever kan vi arbeta med det som kan överföras från modersmålet (vokaler? ordföljd? skrivriktning?) och det som behöver uppmärksammas just för att förhindra överföringen (vokaler? ordföljd? skrivriktning?). Här kommer ett förslag på en checklista som varje studiehandledare kan göra till sitt genom att fylla på utifrån sitt modersmåls särskilda drag. |
DETTA HAR JAG KOLL PÅ OCH KAN STÖDJA ELEVEN KRING:
Bokstavskunskap, ljud, avkodning.
- Hur stor är skillnaden mellan alfabeten?
- Bokstavskombinationer
- Skriv-/läsriktning
- Finns det ljud i ena språket som inte finns i det andra?
- Vokaler, konsonanter, kluster
- Prosodi – satsmelodi
- Morfologi – rot, prefix, suffix; hur man bildar ord
Ordförråd
- Översättningsverktyg
- Idiom och olika uttryck
- Flertydiga ord
- Homonymer, synonymer, antonymer
- Skolord och ämnesspecifika ord
- Förslag på olika sätt att samla ord på
Språkstrukturer – nya språkmönster
- Ordföljd
- Böjningar
- Användning av pronomen
- Prepositionsuttryck
- Bestämd/obestämd form av substantiv etc.
Läsförståelse – baseras alltid på förförståelse
- Parallell läsning på båda språken
- THIEVES – hur får du koll på en text utan att läsa den
- Frågehavet (frågor på, mellan-, bortom raderna)
Sådant som eleverna brukar fråga spontant om
- Klockan
- Årstiderna
- Lekregler
- Religion/traditioner/högtider
- Barnrättigheter
- annat...
Några tips att ge elevernas klasslärare:
- Det gynnar eleven om vi har fungerande rutiner för hur och när vi delger varandra information.
Kom överens om kontakten ska ske via mejl/blogg/OneNote/Drive etc. Insistera på att få information i god tid för att förbereda eleven på det som komma ska…
Hur ska du återkoppla och hur ofta?
- Namn är viktiga! Ta reda på vad eleven heter ”på riktigt”.
Många elever blir vana vid fel namn. Det kan vara fel uttal eller fel betoning - eleverna accepterar det namnet och slutar bry sig.
Ett bra sätt att ta reda på elevens rätta namn är att fråga vad deras föräldrar säger.
- Tyck inte synd om nyanlända elever och uteslut/förenkla inte uppgifterna för deras skull!
Barn känner när vuxna har låga förväntningar på dem. Låt oss förbereda dem i god tid och inkludera dem på samma villkor!
- Låt eleven presentera sig själv och kanske berätta lite om sitt land.
Studiehandledaren kan hjälpa till att förbereda en liten presentation och vara med och översätta det eleven säger. Eleven kan skriva klasskamraternas namn på tavlan på sitt modersmål – väldigt uppskattat!
- Be aldrig eleven säga vad något heter på ”ditt språk” när du reder ut något begrepp för klassen.
Eleven kommer till skolan fullt inställd på att lära sig svenska och göra den till ”sitt språk”. Att hela tiden bli påmind om att man minsann har ett eget språk är att agera exkluderande. Dessutom fungerar människominnet så att vi har ofta svårt att komma på ett ord på modersmålet om vi får en plötslig fråga. Slutsatsen kan då bli att eleven inte kan ordet på modersmålet heller och skapa olust för eleven.
- Om du vill lyfta fler språk i ditt klassrum fråga ”Vem kan säga detta på något annat språk?”
I detta fall har man chansen att själv bidra genom att säga det på engelska, till exempel…
- Om du misstänker att eleven har läs- och skrivsvårigheter – prata med modersmålsläraren.
Lycka till med era egna checklistor!