…är den som ges innan klassen påbörjar ett nytt kunskapsområde. Detta har blivit ett axiom under mina år som studiehandledare. Det finns knappast något bättre sätt att inkludera nyanlända eleverna i undervisningen än att förarbeta materialet på modersmålet och svenska parallellt INNAN klassen får sin första genomgång av ämnesläraren. Så här ser jag på saken:
Det är svårt för våra elever att aktivt delta i lektioner som inte föregås av en studiehandledningslektion. De kan sakna både ämnes- och vardagsord för att kunna förstå ämneslärarens förklaringar. Deras kulturella referensramar kan göra att ämnesinnehållet istället för att bli begripligare blir ännu svårare att förstå. Det som är en självklarhet för en elev född i Sverige behöver inte vara självklart för en icke-sverigefödd elev. Om ämnesläraren i syfte att göra sin genomgång begripligare använder jämförelser eller liknelser som, till exempel, ”dalahästen” eller ”norrsken”, så skapar man ett till lager av innehåll som kan vara okänt för många nyanlända elever. Därmed inte sagt att de begreppen bör plockas bort av ämnesläraren, utan att vi, studiehandledare, måste få möjlighet att skapa de nödvändiga referensramarna hos våra elever.
Studiehandledaren är där för eleven endast 40–60 minuter i veckan och hens uppgift är inte att lära ut ett ämne till eleven, utan att skapa förutsättningar för att en ämneslärare ska kunna göra sitt jobb. Ämnesläraren ska kunna räkna med att efter en studiehandledningslektion våra elever är redo att ta till sig ämnesinnehållet på svenska och delta i olika aktiviteter.
Samma elev bokstavligen exploderar av frågor när den kommer till studiehandledningen. Ibland har studiehandledaren svårt att få en syl i vädret och kan inte hålla med om att eleven är ”tystlåten och osäker”. På en skola brukar mentorn till vår gemensamme elev i åk 5 ”tjuvlyssna” då och då när vi har studiehandledning. Hon tycker det är roligt att höra elevens röst och skratt.
Möjligheten att öva på frågorna ger eleven även en inre trygghet (det kan vara så att osäkerheten beror på att eleven inte vill riskera att bli utskrattad på grund av fel ordföljd eller av att rätt ord inte dyker upp när man behöver det).
Jag tror inte det behövs några kommentarer här… Alla har vi någon gång efterarbetat besök på riksdagen, reningsverken, bondgårdar, teatrar, naturskolor, etc… Det som kunde ha blivit så bra egentligen…
Visst är det jättebra att anteckna frågor och begrepp under hela veckan, men eleven behöver även lära sig att med tiden ta alltmer större eget ansvar: översätta, ta reda på svar, förarbeta och strukturera upp texter etc… Det är bland annat sådana verktyg våra elever får under studiehandledningen och tanken är att de ska använda dem under ”vanliga” lektioner. För att det ska bli verklighet behöver ämnesläraren känna till studiehandledarens arbetssätt och studiehandledaren till ämneslärarens. En effektiv studiehandledningslektion gynnar först och främst eleven men även ämnesläraren, som bör se samarbete med studiehandledarna som en del av planeringsarbetet kring våra gemensamma elever och inte som ett till uppdrag som upptar ens tid och ork. Tidigare inlägg om hur samarbetet mellan ämnesläraren och studiehandledaren kan se ut om hur man kan organisera studiehandledningen om att få en ny elev om startpaketet
0 Comments
Så är det, tyvärr, för många vuxna på skolan. Rent teoretiskt kan nog de flesta tala om att studiehandledaren ger stöd åt elever, men hur det sker i praktiken och vad man gör under en studiehandledningslektion är det inte många som vet. Detta får, såklart, konsekvenser och oftast är de, tyvärr, av den negativa sorten. Vi, studiehandledare, använder många verktyg, såväl digitala som analoga, för att stödja eleven på bästa sätt. Hur man jobbar under en konkret lektion beror på hur stor verktygslåda man har och hur väl insatt man är i lärarens planering. Välstrukturerad och genomtänkt studiehandledning på modersmål gör enorm skillnad för eleverna. För att det ska bli ännu bättre behöver ämneslärare och studiehandledare föra REGELBUNDNA SAMTAL kring elevens individuella behov, vilket kan låta avancerat och orealistiskt i dagens skola. Min erfarenhet säger dock att orsaken till att ämneslärarna har svårt att hitta tid för att samplanera med studiehandledarna är inte tidsbristen. Man hittar alltid tid för det som känns tillräckligt viktigt. Problemet är att ämneslärarna inte vet vad de kan förvänta sig. Vad kan en studiehandledare EGENTLIGEN? Vad kan man räkna med, begära och önska?
På samma sätt som vi inte kan begära att våra elever ska kunna något som de inte undervisats i, kan vi inte begära att ämneslärarna ska samarbeta med oss på ett bra sätt om vi inte talar för dem om vad vi kan. På lärarutbildningen har ämneslärarna inte undervisats i samarbete med andra yrkeskategorier på skolan. Lärarna kan ha minnen från sin egen skoltid av hur, till exempel, kuratorer eller speciallärare arbetat och ute på skolorna finns det inarbetade rutiner för samarbete lärare-elevhälsoteam. Jag tror dessutom att det är enklare för ämneslärarna att hitta bra samarbetsformer med andra yrkesgrupper på skolan även rent kulturellt. Det är tydligt att saker och ting fungerar bättre om det finns rutiner och samförstånd. Därför behöver vi arbeta för att skapa FÖRSTÅELSE FÖR VÅR YRKESROLL OCH TYDLIGA RUTINER FÖR SAMARBETE. De senaste åren har vi jobbat med de här frågorna på vår enhet. Vi är långt ifrån färdiga och mycket krånglar fortfarande, men det finns flera anledningar till att inte ge upp: vi vet att våra elever vinner om samarbetet mellan vuxna på skolan fungerar bra, och vi vet att vårt arbete blir enklare att organisera och att vi kommer att kunna ha högre kvalitét på våra lektioner. Under förra terminens studiedagar besökte vi några skolor i vår kommun och berättade om vad en studiehandledare kan göra och hur samarbetet kan organiseras. Vi hade även workshops bundna till vår presentation där ämneslärarna och studiehandledarna fick sitta i mindre grupper och samtala. Följande frågor togs upp: 1. Hur kan vi ta tillvara på elevens flerspråkighet?
2. Vad vet vi om våra nyanlända elevers behov?
3. Hur kan studiehandledning tillmötesgå de nyanlända elevernas behov (exempel bifogas)? 4. Hur får vi till ett bra samarbete när det gäller flerspråkiga elever och studiehandledning?
· målet för studiehandledningen · uppföljning och information om elevens utveckling Och resultatet av vårt besök? För det första, så hade många ämneslärare blivit positivt överraskade och erkänt att de inte hade en aning om våra möjligheter; för det andra, beklagade många att de inte hade fått denna kunskap redan under sin lärarutbildning; för det tredje, betonade man vilken stor nytta man haft av de blanketter och stödpunkter som vi delade ut innan workshopen. Ett önskemål från skolornas sida var att ha fler sådana workshops, vilket vi självklart ska försöka tillgodose. Här är listan med exempel på vad studiehandledning kan innehålla som vi använde under våra möten med ämneslärare. ELEVEN KAN HA BEHOV AV: Förklaringar
Strategier
Förståelse
Genomgångar
Och sist med inte minst: Eleverna kan behöva stöd i att förstå VARFÖR de måste göra det ena eller det andra under skoltid och VARFÖR de behöver lära sig visst ämnesinnehåll. Det höjer motivationen, vilket jag kommer att skriva mer om i ett annat inlägg. Jag brukar skriva om hur vi stödjer eleverna växelvis på modersmål och svenska, men det här inlägget kommer att handla om en annan typ av stöd. Det är en självklarhet att våra elever är speciella. Precis som alla andra elever. Det finns dock en gemensam nämnare hos den gruppen elever som har studiehandledning. De är nyanlända och svenska är inte deras modersmål. Precis som andra elever kan de på skoltid få stöd i form av utökad SVA-undervisning, arbete i mindre grupper, egen tid med specialpedagogen, förlängd tid vid prov, inlästa läromedel osv… Med hjälp av Skolverkets kartläggningsmaterial blir man bättre och bättre på att sortera nyanlända elever och sätta dem i ”rätt grupp”. Förhoppningsvis leder det till en mer välstrukturerad och nivåanpassad undervisning runtom i landet. Det finns de som redan idag arbetar målmedvetet och strukturerat och har gjort det under en längre tid. Här är två inspirerande bloggar om att undervisa nyanlända: Varför behöver man då en studiehandledare som mycket sällan är expert i något skolämne och inte ens har svenska som modersmål? För att vi ser och förstår det som ingen annan kan se eller förstå: hur elevens beteende (glädje, frustration, envishet, vägran, lyckoyttringar) kan hänga ihop med flytten, traditioner i ursprungslandet och familjeförhållanden. Inte för att vi är psykologer eller terapeuter utan för att vi är uppvuxna i de länderna och känner till samhällets mentalitet. Som exempel kan jag ta en liten 8-årig flicka som kom till Sverige under sommaren och började i FBK i augusti. Vi kan kalla henne för Nina. Nina hamnade i en grupp med 9 andra elever från olika länder i åldrarna 7–12. I gruppen fanns även hennes storasyster på 11 år. Tjejerna mådde bra och var glada och spralliga under hela skoldagen. De blev förälskade i sin fröken från dag ett (hon är så snäll och höjer aldrig rösten), i maten (jätte-, jättegod!) och i skolan i allmänhet (alla är så trevliga här). Läraren var också mycket nöjd: Nina var elev som inte brydde sig särskilt mycket om att inte bli förstådd på rasterna utan gick fram till andra elever, pratade ryska med dem och var med på alla lekar och allmänt omtyckt av kompisar. Men en dag i oktober förändrades Nina. Orolig lärare mötte mig på skolgården: Nina är arg, hon kastar saker runt omkring sig, hon säger inget och det går inte att nå henne. Hon tittar inte i ögonen och låter inte läraren lägga handen på hennes axel. Hon vägrar lämna klassrummet och gå ut på rast. ALLA MÅSTE VARA UTE NÄR DET ÄR RAST! Den meningen innehöll nyckeln till Ninas beteende. I vårt hemland vet alla att man inte leker ute när det regnar! Inga bra föräldrar låter sina barn gå ut när det regnar och inga barn vill gå ut heller. Detta gäller även för skolan. Regnar det så är man inne. Min poäng är: familjen kom till ett land som skiljer sig från deras hemland på så många olika sätt att det kommer att ta år att upptäcka och lära sig att leva med allt som är annorlunda. De kommer att bli förvånade på olika både positiva och negativa sätt, de kommer att bli chockade, besvikna, glada och uppspelta över nya upptäckter i det nya landet. Vuxna i familjen kommer att få stöd av varandra, av svenska grannar, av Arbetsförmedlingen och av andra vuxna. Det kommer att ta tid att landa. De vet om det och är inställda på det… Men barnen får genom skolan oftast möta verkligheten mycket tidigare än sina föräldrar. De möter en ny värld av relationer, regler, traditioner och krav som kan skilja sig enormt mot det de är vana vid. I svensk skola möter de fina tillrättalagda miljöer, utbildad personal och god tillgång på läromedel och hjälpmedel. På olika kreativa sätt får de arbeta enligt cirkelmodellen, dyka i genrepedagogiken, ramla i lärandegropen etc. ☺ Och de har tillgång till studiehandledning på modersmål! Vi, studiehandledare, kan ta på oss ”hemlandsglasögon” och tolka situationen kring eleven utifrån det: varför drar man i andra på rasten istället för att ropa, varför håller man pinnen på det här sättet, varför skriker man när man ser något, varför tittar man inte i ögonen, varför kastar man grejer runt omkring sig, varför, varför, varför… Grejen är att ”småsakerna” på rasterna, i matsalen, i biblioteket kan ha stor påverkan på hela skolsituationen. Tar man inte tag i mindre händelser kommer de inte att lösas av sig själva, utan vi kommer att antingen ha en undrande, besviken, tyst elev eller en arg, onåbar, aggressiv sådan. I vilket fall som helst kommer eleven inte att kunna koncentrera sig på skolarbetet som den borde. Ibland möter jag studiehandledare som känner dåligt samvete för att ha pratat med sin elev för länge om relationer med kompisar istället för att läsa om svenska fåglar. Men jag menar att det är inget fel med det under så kallade ”inkörningsperioden”, och då och då även med äldre elever som varit i Sverige några år. Vilken skillnad det gör för elever under deras första månader i skolan känner man när man redan på skolgården mötts av deras glada rop. Men inte mindre viktigt är att även svenska klasskamrater möter en med frågor och vill samtala om livet. Det är alltid bra att ta tillfälle i akt och sitta med dem i matsalen eller i ett grupparbete. Man fungerar då som en bro mellan ens elev och hens nya kompisar. Historien med Nina slutade, förresten, på följande sätt: jag hade förberedande samtal med föräldrarna. Under samtalet berättade jag om svensk syn på människan och naturen, kläder/väder -förhållandet och sunt livsstil. Jag fick bemöta deras oroliga frågor kring regnets hälsovådliga effekter med egna erfarenheter och exempel. Efter det hade man möte på skolan där lärarna och föräldrarna gick igenom rutiner vid utevistelser. Nina blev också involverat i samtalet och såg att både lärarna och föräldrarna var ense och blev till och med uppspelt över att det skulle inhandlas nya regnkläder och stövlar ☺ I år håller vi på och utformar vårt STARTPAKET för de nya eleverna. Slutresultatet kommer att se olika ut för olika språkgrupper, men information om Sverige och svenskarnas syn på naturen kommer att ingå i alla! Under Nationella Prov har vi, studiehandledare, ett särskilt uppdrag. Vi ska hjälpa eleverna att visa sina kunskaper i olika ämnen genom att översätta ord till och från modersmålet. Uppdraget skiljer sig enormt från det stödet som vi ger eleverna resten av året i form av förklaringar, genomgångar, studietips, praktiska råd och även psykologiskt stöd när det behövs. Precis som andra lärare i skolan kan vi då och då behöva inta roller av kuratorer, sjuksystrar, yrkesvägledare, bibliotekarier, hälsorådgivare och så vidare. Man gör allt man kan för att eleven ska komma in i systemet, utveckla språket och ämneskunskaper och må bra. Men när Nationella Prov kommer igång förändras vår roll radikalt. Då detta är ett avstämningstillfälle och eleven förväntas visa sina kunskaper, får vi inte längre ge några förklaringar eller hjälpa till att lösa uppgifter. När man känner oro för sin elev kan det vara bra att tänka på att eleven har blivit anmäld till NP av ämnesläraren. Hade eleven inte fått tillräcklig undervisning i ämnet skulle hen inte behöva genomföra provet. Därför ska man agera professionellt, det vill säga, ge stöd inom de ramar som är beskrivna på Skolverkets hemsida. För att gardera sig mot eventuella övertramp kan studiehandledaren förbereda sig både mentalt och praktiskt genom att noga läsa instruktionerna kring vad som gäller vid Nationella Prov, speciellt om särskilda anpassningar och om stödet på modersmålet. Dessutom är det viktigt att förbereda eleven på det som komma ska. Vara tydlig och berätta om ens förändrade roll för att undvika missförstånd, förekomma frågor och inte känna sig tvungen agera på ett sätt som inte är acceptabelt under provet. Man kan börja med att lugna eleven och förklara syftet med NP. Man kan tala om att varje lärare i Sverige utgår i sin undervisning från LGR11, men upplägget kan se väldigt olika ut från lärare till lärare, från skola till skola och från län till län. Läraren är fri att utforma sin undervisning med utgångspunkt i sina egna pedagogiska övertygelser och erfarenhet, i det kollegiala utbytet som sker på skolorna, i de pedagogiska traditionerna som kan finnas på vissa orter och så vidare. Just eftersom undervisningen ser så olika ut, är både provunderlagen och antalet provtillfällen under året också olika på olika skolor. Samtidigt är ändå Kunskapskraven och det Centrala Innehållet de samma. Och det är just här som Nationella Prov kommer in. De ger varje elev i hela Sverige möjlighet att visa sina kunskaper på exakt samma premisser och bli bedömd på exakt samma grunder. För lärarnas del är det en bra möjlighet att få en mer nyanserad bild av elevens prestationer: det kan visa sig att läraren tagit för givet att eleven var ”duktig” bara för eleven såg bildad ut; läraren kan också få bekräftat att eleven är i behov av stödinsatser och dylikt, något man hade ”på känn”… Dessutom ger NP ämneslärarna bra referensunderlag att utgå ifrån inför kommande års planeringsarbete. Om man upptäcker att halva klassen har problem med att dra paralleller mellan olika händelser eller beskriva konsekvenser av något, så vet läraren att hen behöver förändra något i sin egen undervisning. Att avdramatisera Nationella Prov för eleverna kan man även göra genom att tala om att detta är ingen examen. Betyget i ämnet sätts utifrån all information som läraren samlat in och inte utifrån ett enskilt prov. Betyget man får på NP behöver inte vara definitivt och det kommer att finnas möjlighet att läsa på och höja det. Det är därför proven ligger så tidigt på året. Lärarna förstår också att resultatet på proven ka påverkas av att eleven haft en dålig dag, varit nervös, sovit dåligt och så vidare... Nästa steg som studiehandledare är att förklara sin egen roll vid provtillfället för eleven genom att likna sig själv vid ett lexikon där ord översätts från det ena språket till det andra utan att det ges några förklaringar. Samtidigt kan man på provdagen ha med sig ett riktigt icke-förklarande lexikon eller egna ordlistor. Ordlistorna har ett eget inlägg som man kan läsa HÄR. Under provet är balansgången för en studiehandledare ofta mycket svår och man får avgöra från fall till fall vad som är ok. Blir man osäker bör man rådgöra med provvaktande lärare (helst då en ämneslärare). Det som gör vårt uppdrag extra svårt är att översättningen av samma begrepp kan röja svaret i ena ämnet men inte i ett annat. Om man tar som exempel ordet ”addera” så hör ordet till de ämnesbegrepp i matematik som läraren har undervisat om. Vid NP kontrollerar man hur väl eleven känner till begreppet ”addera” och dess användning. Ämnesläraren måste få möjlighet att se ifall eleven inte kan det. Samma ord kan vi möta i ett annat sammanhang, exempelvis i SO, där det kan stå att ”ytterligare ett parti har blivit adderat…” I det här fallet röjer man inte svaret genom att översätta, förklara eller byta ordet ”addera” mot synonymen ”tillägga”. Så varje gång eleven signalerar att hen behöver hjälp bör man ställa sig frågor: ”Vad prövas i denna uppgift? Vilka ord kan påverka svaret?” Vill man vara på den säkra sidan och titta på provet innan, går det ofta att komma överens med ämnesläraren om att få se provunderlaget 15–30 minuter innan eller hitta på något eget arrangemang inom tillåtna ramar, men oftast räcker det med ett eget ex av provhäfte under själva provet för att hinna analysera kommande uppgift medan eleven håller på med förra. Om man vill göra en verkligt god insats för eleven kan man hela läsåret, vid varje studiehandledningstillfälle, träna på att förstå frågan. Vi tar ofta för givet att eleven vet vad som efterfrågas och arbetar med siktet inställd på att få till svaret. Frågar man eleven om denne förstår frågan, så blir svaret ofta ”Ja”. Inte för att eleven luras, utan för att eleven verkligen tror att hen förstår. Ber man eleven då att berätta mer om frågan så kan man upptäcka att eleven NÄSTAN förstår. Men det räcker inte för att svaret ska bli rätt. Tvärtom, man kan ha ansträngt sig och fått fram ett mycket välarbetat svar ”i onödan”, det vill säga ett svar som tyvärr besvarar en helt annan fråga. Som sagt, öva på att förstå frågan! Ta fram gamla NP och titta hur de är uppbyggda. Hur ser frågeställningarna ut? Vad behöver man INTE svara på? Vad betyder ”ringa in” och ”stryk under”? Under Nationella Prov är det extra viktigt att läsa frågan flera gånger, gärna högt om det går. Jag varit med om att eleven förstått frågan rätt först när hen hörde den. Att få lyssna på frågan tillhör extra anpassningar, så diskutera först med ämnesläraren huruvida just den här konkreta eleven skulle gynnas av att få denna anpassning. För ens egen del gäller det att minnas att man får varken med gester, miner eller andra kroppsrörelser bekräfta eller dementera elevens svar under NP. Man får inte heller göra översättningar som riskerar röja svaret för eleven. En bild från vår APT kring NP tagen av utvecklingspedagogen Ewa Lundgren. Här reder vi ut några matematiska begrepp, diskuterar användandet av gester och nickningar :) Följande fråga tog vi också upp: VARFÖR SKA JAG ÖVERHUVUDTAGET VARA MED OM JAG KAN ERSÄTTAS AV EN ORDBOK? Då får man tänka på att ingen ordbok i världen kan ge våra elever samma psykologiska trygghet som en bärare av deras språk kan. Vi kan bland annat:
Det man absolut INTE ska gå med på är att vara provvakt. Vi kan inte bära ansvar för andra elever och deras toabesök, mobiler och frågor. Det är inte heller vår uppgift att se till att det är lugn och ro i klassrummet. Vi är där under den tid våra elever skriver provet och vi är där enbart för deras skull. Så fort eleverna kan klara sig utan vår hjälp kan vi fortsätta med våra andra uppdrag. Ofta får man vara med till slutet av provet, men det händer att eleven bara behöver stöd en halvtimme. För vissa elever räcker det med en kort genomgång av provet och översättning av ett par ord, för andra får man stanna där längre, eftersom de vill skriva långa utförliga svar och känner behov av att då och då få ett ”fint” ord med i svaret. Här kommer ett brev som våra studiehandledare måste ta del av innan NP: Till dig som ska hjälpa till med modersmålsstöd vid nationella proven Information Vi har erbjudit alla skolor att söka modersmålsstöd för sina elever vid nationella proven i åk 6 och 9 (matematik, no- och so-ämnen). Stödet erbjuds endast elever som har studiehandledning. Vi har försökt svara mot skolornas önskemål och schemalagt modersmålslärare vid de aktuella provtillfällena. Vi har i första hand schemalagt lärare med tjänstgöring på den aktuella skolan, men i vissa fall också använt andra lärare för att kunna ge stöd till så många elever som möjligt. Av schemat framgår vid vilka prov du ska medverka. Det betyder att din ordinarie undervisning (mo eller sh) ställs in vid dessa tillfällen. Meddela berörda elever och skolor! Det kan också vara så att provtillfället infaller utanför din schemalagda arbetstid eller på din planeringstid – meddela då mig så att vi kan komma överens om hur du ska kompenseras för denna övertid. Din roll som studiehandledare vid provtillfället: Innan provet
Länkar: Skolverket – information om Nationella prov Gamla Nationella prov Skolverket MKE 180108 Ingemar Johansson LYCKA TILL! I det här inlägget vill jag lyfta ordlistornas betydelse. För oss, vuxna andraspråksinlärare, ter sig som en självklarhet att man skapar ordlistor av något slag när man lär sig ett nytt språk. Åtminstone i början. I arbetet med elever som saknar skolbakgrund är det ganska enkelt att se alla behov de har och hitta rätt sätt att ha studiehandledning på. Här kommer ordlistorna in på ett naturligt sätt: med bilder, teckningar, pilar hit och dit. Samtidigt tar man ofta för givet, att elever som gått i skola tidigare vet och kan betydligt mer är vad som kan vara fallet. Vi ser dem bara 30–60 minuter i veckan och även om vi tagit del av kartläggningen så finns det många områden vi inte vet ett dugg om. Ett sådant område kan vara ORDLISTOR. Vi kan lätt luras in i bilden av att eleven vet hur man både skapar ordlistor och hur man använder dem. Särskilt om eleven verkar gå framåt i språket. MEN… ORDLISTORNA BEHÖVER MAN UNDERVISA OM! Undervisa om olika sätt att föra och använda dem på, att anpassa layouten och användningen efter varje konkret elev och, särskilt viktigt, förankra detta arbetssätt hos eleven, göra eleven delaktig och medbestämmande kring själva arbetssättet. Vad menar jag med medbestämmande? Föreställ dig att du vackert och inspirerande (ur din synpunkt) berättar för eleven om hur man kan ha ett litet häfte i bakfickan med alla ord man hör i korridorerna, omklädningsrummen, under lektionerna eller i affären. Hur man kan ta fram häftet när man sitter på bussen (istället för att lyssna på Eminem, haha) eller när du sitter i kön till tandläkare. Eleven nickar instämmande och går iväg. Utan att ägna det lilla häftet en enda tanke till. Föreställ dig nu att du befinner dig i en situation då eleven precis har berättat för dig om någon jobbig händelse. Troligtvis känns händelsen jobbigt bl.a. eftersom eleven inte behärskar språket tillräckligt för att svara/fråga/blanda sig i/låta bli att blanda sig i, dvs. reagera på ett adekvat sätt. Eleven kanske inte vågat att reagera alls av rädsla av att bli missförstådd eller utskrattad. HÄR TAR MAN FRAM DET LILLA HÄFTET… och skissar på möjliga varianter av svar. Testar hur de lägger sig i munnen, spelar teater, leker med ord, varierar situationer, byter ut deltagare etc… Och vips har man fyllt en hel sida med ord som eleven egentligen känner till, men behöver träna på att sätta i meningar. Och bland alla de orden kan lätt ett NYTT ORD slinka in. Och ett till. Och ett par till. Eleven är intresserad och känner sig säkrare. Hen vet att nästa gång du kommer kan man igen passa på och fråga om ord och uttryck som känns mer relevanta för en tonåring än alla ämnesbegrepp i världen. Här kan man passa på och prata med eleven (DETTA KALLAR JAG ATT ELEVEN GORS MEDBESTÄMMANDE) på vilket sätt man ska föra ordlistor i olika ämnen. Ska man ha dem i samma häfte eller skaffa ett häfte för varje ämne? Ska man samla ämnesbegrepp i mobilen/surfplattan/datorn/molnet? Det blir ett samtal där eleven får tänka kring sitt eget sätt att lära in nya ord på: är det lättare att skriva ner varje ord för sig eller bättre att sätta dem i en mening? Vill jag ha möjlighet att ha dem upplästa? Om man skapar en ordlista till ett kapitel i ämnesboken då är det lämpligt att installera Inläsningstjänsten på elevens mobil. Gleerups har inbyggd inläsning av texterna. Annars kan man be en ämneslärare att läsa in ordlistan. De går gärna till mötes i sådana fall.
Som vanligt, får man anpassa arbetssättet efter eleverna. Någon kanske vill ha ordlistorna utskrivna, andra söker upp de ord de behöver och skriver ned. I vilket fall som helst finns det ett par saker man kan tänka på för att nyttan med ordlistorna ska vara ännu större. Beroende på hur långt eleven har kommit kan man göra följande: se om eleven kan lista ut ordets betydelse
Vad betyder ordet för eleven på modersmålet? Hur har eleven använt det i hemlandet? Tycker eleven om ordet? Låter det fint på modersmålet och på svenska? Är det stor skillnad? Finns det en sång om det? Är det lätt att hitta rim på modersmålet/svenska etc… Eleven kanske inte är van att stanna upp så länge vid ett enda ord, och det kommer förmodligen vara ett enda tillfälle då ni får arbeta på detta sättet, men det är välinvesterad tid. Rädslan för ord blir mindre och njutningen större. Din kärlek till språket och engagemang smittar av sig på eleven och gör livet bland alla främmande ord mindre tung. Nå väl… Arbeta vidare och uppmuntra eleven att:
Om ordet har flera betydelser lista dem, till exempel, i form av en TANKEKARTA. Ordlistorna kan fylla en till funktion. De kan användas som en ”läxa” mellan två studiehandledningstillfällen. Eleven som klagar på att svenska är jättesvårt och omöjligt att lära sig kan få exempel på att det faktisk går att lära sig 1–5 ord i veckan. Det gör studiehandledningen även till ett mer seriöst ämne, där studiehandledaren förväntar sig se resultat precis som en ämneslärare gör. En till orsak till varför vi bör uppmuntra eleverna till att arbeta med ordlistorna är att de är tillåtna vid Nationella Prov! Så länge det inte är en förklarande ordlista och så länge det inte finns teckningar, pilar och andra förklarande tecken så går det bra att ha den med sig. Läs mer om genomförandet av Nationella Prov med nyanlända elever HÄR och om anpassningar HÄR. Trots att denna tid på året återkommer med jämna mellanrum, kan det bli ganska påfrestande och turbulent. För vår del brukade den organisatoriska biten innebära mer stress än själva deltagandet i Nationella proven. För att minska stressnivån och höja kvaliteten på vårt stöd under NP har vi infört en del rutiner i hela kommunen. Det finns mycket kvar att förbättra, inte allt går så smidigt som det borde göra men redan idag känns det att vi har gjort stora framsteg. Här kommer några exempel på åtgärder:
Som sagt, det finns utrymme för ytterligare förbättringar, men redan idag känner vi att vi kommit en bra bit på väg mot tydligare rutiner och högre kvalitet. ...och någon vecka senare har studiehandledaren förhoppningsvis rett ut alla organisatoriska frågor. Man har kommit överens om tiden och har ett rum att arbeta ostört i. (Tänk på att man inte får ta ut eleverna från musik, idrott och hälsa, engelska, hemkunskap, bild och slöjd. Behöver man stöd i dessa, så går det bra att stödja i klassrummet eller ge studiehandledning på andra tider). Nu är det dags att ta reda på VAD eleven behöver arbeta med. Vissa skolor har ett system där ämneslärarna och elevens mentor tillsammans bestämmer vad som ska prioriteras. Deras beslut kan bygga på kartläggningen och elevens IUP eller utgå från det de ser i det dagliga skolarbetet. I vissa fall bestämmer man att hålla sig till ett enda ämne under en termin, i andra – att dela upp terminen och byta ämne efter en tid. Det finns gånger man behöver hantera två eller fler ämnen samtidigt, beroende på elevens behov. Det är viktigt att ha ett pågående samtal med ämneslärarna för att signalera om något inte fungerar eller om prioriteringarna behöver ses över. Inte alla lärare har koll på att studiehandledningen inte ges i engelska eller svenska/SVA. De ämnena ansvarar respektive ämneslärare för och om eleven behöver stöd i dessa så ordnas det på annat sätt. Som sagt, långt ifrån alla ämneslärare vet vad de kan begära av en studiehandledare och därför är det bra att tala om vad studiehandledningen kan innehålla. Bl. a. är det viktigt att påpeka att studiehandledningen inte handlar om att översätta texter utan om att få verktyg för ”hjälp till självhjälp” och bli självgående. Här är några exempel:
Man kan även behöva berätta om vilken form studiehandledningen kan bedrivas i. Mer om det i avsnittet HUR KAN STUDIEHANDLEDNINGEN ORGANISERAS.
Äntligen! Det har tagit en eller två veckor, men nu är samplaneringsfasen avslutat. Dags att träffa eleven? Nej, det är faktiskt alldeles för sent! Man har väntar för länge med den första lektionen och har missat den dyrbara tiden när eleven kanske var helt ensam och vilse i den nya miljön, hade massvis med undringar och funderingar kring det som händer i korridorerna, i matsalen, i klassrummet… De första dagarna, när ämneslärarna inte har så mycket att säga till oss, studiehandledare, och det inte har kommit några ”beställningar” från mentorn heller, bör man passa på och träffa eleven för ett första ”lära känna-samtal”. Alla våra studiehandledare har egna STARTPAKET som skiljer sig från språk till språk, men har en gemensam stomme och innehåller material för ett första möte med det svenska samhället och den svenska skolan. Se ett förslag på vad ett startpaket kan innehålla HÄR. Det finns enorma kvalitetsskillnader på studiehandledningen beroende på väldigt många olika faktorer.
Den viktigaste faktorn är lärarens professionalitet och viljan att ständigt höja sin egen kompetens. Varje studiehandledare tar eget ansvar för att vara väl insatt i skolans styrdokument, i olika ämnens innehåll och kunskapskriterier och för att fortbilda sig inom IKT och språkutvecklande arbetssätt. Men det handlar om mer än studiehandledarens kompetens. Det handlar även om samarbetet med ämneslärare och andra yrkesgrupper på skolan. Att en mentor eller ämneslärare har sökt studiehandledning för en elev betyder att de förstår vikten av studiehandledningen för elevens kunskapsutveckling och välmående. Men detta behöver inte per automatik betyda att de vet vilket stöd en studiehandledare kan ge eleven förutom att översätta ord från svenska till modersmålet och tvärtom. Resultatet blir en stencil som man räcker studiehandledaren över klassrummets tröskel och förväntar sig att studiehandledaren fixar allt på något sätt. Och det gör vi också… vi fixar… Men för att studiehandledningen ska ge så stor utdelning som möjligt behövs mer än ett papper i handen. För vad händer när så sker? Ja, då behöver studiehandledaren sätta sig in i innehållet innan man kan svara på elevens frågor eller påbörja ett resonemang. Och man gör det på plats. Man läser ord för ord och mening för mening, skriver upp nya ord och begrepp, försöker hitta samband, se sammanhang osv. Resultatet: under en 40-60 minuter lång lektion har eleven varit med om hur man översätter ord från svenska till modersmålet. Förhoppningsvis har man tagit sig igenom halva texten, ibland mindre, beroende på textens svårighetsgrad. Nästa steg för eleven är att avsluta arbetet på egen hand utan att ha stöd av någon som kan hjälpa eleven att förstå hur delarna hänger ihop eller ge stöd i att formulera svar. Det kan man kalla för STUDIEHANDLEDNING HÄR OCH NU. Och det är inte den som gynnar eleven mest. Det finns mycket bättre sätt att ge studiehandledning på. Ett sätt som verkligen ger effekt och resulterar i att eleven går från lektionen med ett nytt kunnande, ett nytt arbetssätt, nyvunna kunskaper och lite med självgående än när den kom in. Det handlar om studiehandledningen som ges INNAN en ämneslärare presenterar ett nytt område för klassen. Då får eleven vara med om att skapa förförståelse på modersmålet och få intresse för det som ska hända i klassrummet och kanske till och med förbereda frågor att ställa till ämnesläraren. För våra elever kan förförståelse betyda att man kommer in i klassrummet och vet att man har samma förutsättningar att lyckas som resten av klassen. Man känner sig inkluderad och kan delta i en ämneslektion på samma villkor som de andra eleverna. För oss studiehandledare är detta arbetssätt också att föredra eftersom vi får möjlighet att sätta oss in i ämnet, skapa en överblick och förbereda rätt material som passar en konkret elev. Då vet vi att vi kan använda hela vår VERKTYGSLÅDA och därmed göra en riktigt bra insats för eleven. När man får en ny elev vill man så klart veta hur elevens förkunskaper och behov ser ut samtidigt som man behöver lösa de organisatoriska frågorna som gäller kontakt med mentorer/ämneslärare, formen för studiehandledningen och lokalerna. Skolan kan ha fungerande lösningar men erfarenheten säger att oftast får varje studiehandledare lösa de frågorna efter bästa förmåga och det kan ta flera veckor innan man hittat en fungerande form-tid-lokal. Ett möte med mentor eller ämneslärare kan vara en bra start för att organisera studiehandledningen. Man får dock vara beredd på att själv ha en aktiv roll i mötet. För en ämneslärare kan det vara första möte med en studiehandledare. Än så länge ingår inte samarbete med studiehandledaren i lärarnas utbildning och precis som på andra områden där man saknar erfarenhet, får man ta till det kollegiala lärandet. Ha ett batteri med förslag kring samarbetsformer till ett första möte med ämnesläraren. I inlägget EN NY ELEV HAR BÖRJAT... kan du läsa om vad studiehandledningen kan handla om. Och här kommer listan över vad en studiehandledare behöver tillgång till för att lyckas med uppdraget:
i klassrummet:
Till VERKTYGSLÅDAN. TANKEKARTA = ÖVERSIKT + STRUKTUR + SAMMANHANGTANKEKARTA är ett utmärkt verktyg att använda sig av under studiehandledningen. Den är en viktig del av vår VERKTYGSLÅDA. Både lärare och elever kan ha stor nytta av verktyget. Lärare - för att ha koll över vad som redan blivit gjort och vad som återstår. Elever – för att träna på att strukturera upp och sammanfatta innehållet, ett kunnande som de kommer att ha nytta av resten av livet. Fördelarna med en tankekarta är många:
En praktisk fördel med tankekartan är att den är lätt att skriva om i PUNKTFORM eller i LÖPANDE TEXT, beroende på kommande uppgifter. Särskilt stor nytta av tankekartor har man när tiden är knapp och eleven behöver gå igenom ett större område: läsa en text på flera sidor, svara på frågor och sammanfatta muntligt. I sådana fall är det extra viktigt att vi studiehandledare har läst texten innan. Att vi har skapat oss en bild av vilken svårighetsgrad texten ligger på och vilken stöttning just denna elev kommer att behöva. I de flesta fall passar THIEVES mycket bra, men man kan även behöva ge en kort tillbakablick i ämnet på modersmålet för att eleven ska kunna komma vidare. Man kanske behöver se en filmsnutt för att få tankarna gå i rätt riktning eller att göra kopplingen till något annat ämne eller ens livserfarenhet osv… I vilket fall som helst kan en tankekarta vara en bra anteckningsform under studiehandledningstillfället. Den brukar ha en bild/ord i mitten, det som är dagens tema. Ut från den går grenar som motsvarar en begrepp, en idé eller ett faktum. Det kan även vara en association som vissa fakta framkallar hos en. Här är ett exempel på en tankekarta tillverkat på ett par minuter i PowerPoint (eleverna behöver ändå kunna programmet och detta kan vara ett bra tillfälle att öva lite extra, särskilt passande under de dagarna i slutet/början av terminen då det "inte finns något att göra"). Följande fördelar kan jag själv se med tankekartan: Nästa exempel är från SO undervisningen. Den blev framtagen av en SO-lärare tillsammans med eleverna som resultat av flera veckors arbete. För oss studiehandledare är det en drömsituation: vi har en färdig checklista att bocka av plus vi kan snabbt ta reda på vad våra elever minns och vad de behöver stöd i.
Här är ett klipp om hur eleverna tänker kring tankekartor. Man kan med fördel titta på det tillsammans med sina elever:
|
Bidra gärna till länksamlingen för studiehandledning på ditt eget språk. Lägg in nyttiga länkar genom att klicka på knappen
kategorier
All
|