Jag brukar skriva om hur vi stödjer eleverna växelvis på modersmål och svenska, men det här inlägget kommer att handla om en annan typ av stöd. Det är en självklarhet att våra elever är speciella. Precis som alla andra elever. Det finns dock en gemensam nämnare hos den gruppen elever som har studiehandledning. De är nyanlända och svenska är inte deras modersmål. Precis som andra elever kan de på skoltid få stöd i form av utökad SVA-undervisning, arbete i mindre grupper, egen tid med specialpedagogen, förlängd tid vid prov, inlästa läromedel osv… Med hjälp av Skolverkets kartläggningsmaterial blir man bättre och bättre på att sortera nyanlända elever och sätta dem i ”rätt grupp”. Förhoppningsvis leder det till en mer välstrukturerad och nivåanpassad undervisning runtom i landet. Det finns de som redan idag arbetar målmedvetet och strukturerat och har gjort det under en längre tid. Här är två inspirerande bloggar om att undervisa nyanlända: Varför behöver man då en studiehandledare som mycket sällan är expert i något skolämne och inte ens har svenska som modersmål? För att vi ser och förstår det som ingen annan kan se eller förstå: hur elevens beteende (glädje, frustration, envishet, vägran, lyckoyttringar) kan hänga ihop med flytten, traditioner i ursprungslandet och familjeförhållanden. Inte för att vi är psykologer eller terapeuter utan för att vi är uppvuxna i de länderna och känner till samhällets mentalitet. Som exempel kan jag ta en liten 8-årig flicka som kom till Sverige under sommaren och började i FBK i augusti. Vi kan kalla henne för Nina. Nina hamnade i en grupp med 9 andra elever från olika länder i åldrarna 7–12. I gruppen fanns även hennes storasyster på 11 år. Tjejerna mådde bra och var glada och spralliga under hela skoldagen. De blev förälskade i sin fröken från dag ett (hon är så snäll och höjer aldrig rösten), i maten (jätte-, jättegod!) och i skolan i allmänhet (alla är så trevliga här). Läraren var också mycket nöjd: Nina var elev som inte brydde sig särskilt mycket om att inte bli förstådd på rasterna utan gick fram till andra elever, pratade ryska med dem och var med på alla lekar och allmänt omtyckt av kompisar. Men en dag i oktober förändrades Nina. Orolig lärare mötte mig på skolgården: Nina är arg, hon kastar saker runt omkring sig, hon säger inget och det går inte att nå henne. Hon tittar inte i ögonen och låter inte läraren lägga handen på hennes axel. Hon vägrar lämna klassrummet och gå ut på rast. ALLA MÅSTE VARA UTE NÄR DET ÄR RAST! Den meningen innehöll nyckeln till Ninas beteende. I vårt hemland vet alla att man inte leker ute när det regnar! Inga bra föräldrar låter sina barn gå ut när det regnar och inga barn vill gå ut heller. Detta gäller även för skolan. Regnar det så är man inne. Min poäng är: familjen kom till ett land som skiljer sig från deras hemland på så många olika sätt att det kommer att ta år att upptäcka och lära sig att leva med allt som är annorlunda. De kommer att bli förvånade på olika både positiva och negativa sätt, de kommer att bli chockade, besvikna, glada och uppspelta över nya upptäckter i det nya landet. Vuxna i familjen kommer att få stöd av varandra, av svenska grannar, av Arbetsförmedlingen och av andra vuxna. Det kommer att ta tid att landa. De vet om det och är inställda på det… Men barnen får genom skolan oftast möta verkligheten mycket tidigare än sina föräldrar. De möter en ny värld av relationer, regler, traditioner och krav som kan skilja sig enormt mot det de är vana vid. I svensk skola möter de fina tillrättalagda miljöer, utbildad personal och god tillgång på läromedel och hjälpmedel. På olika kreativa sätt får de arbeta enligt cirkelmodellen, dyka i genrepedagogiken, ramla i lärandegropen etc. ☺ Och de har tillgång till studiehandledning på modersmål! Vi, studiehandledare, kan ta på oss ”hemlandsglasögon” och tolka situationen kring eleven utifrån det: varför drar man i andra på rasten istället för att ropa, varför håller man pinnen på det här sättet, varför skriker man när man ser något, varför tittar man inte i ögonen, varför kastar man grejer runt omkring sig, varför, varför, varför… Grejen är att ”småsakerna” på rasterna, i matsalen, i biblioteket kan ha stor påverkan på hela skolsituationen. Tar man inte tag i mindre händelser kommer de inte att lösas av sig själva, utan vi kommer att antingen ha en undrande, besviken, tyst elev eller en arg, onåbar, aggressiv sådan. I vilket fall som helst kommer eleven inte att kunna koncentrera sig på skolarbetet som den borde. Ibland möter jag studiehandledare som känner dåligt samvete för att ha pratat med sin elev för länge om relationer med kompisar istället för att läsa om svenska fåglar. Men jag menar att det är inget fel med det under så kallade ”inkörningsperioden”, och då och då även med äldre elever som varit i Sverige några år. Vilken skillnad det gör för elever under deras första månader i skolan känner man när man redan på skolgården mötts av deras glada rop. Men inte mindre viktigt är att även svenska klasskamrater möter en med frågor och vill samtala om livet. Det är alltid bra att ta tillfälle i akt och sitta med dem i matsalen eller i ett grupparbete. Man fungerar då som en bro mellan ens elev och hens nya kompisar. Historien med Nina slutade, förresten, på följande sätt: jag hade förberedande samtal med föräldrarna. Under samtalet berättade jag om svensk syn på människan och naturen, kläder/väder -förhållandet och sunt livsstil. Jag fick bemöta deras oroliga frågor kring regnets hälsovådliga effekter med egna erfarenheter och exempel. Efter det hade man möte på skolan där lärarna och föräldrarna gick igenom rutiner vid utevistelser. Nina blev också involverat i samtalet och såg att både lärarna och föräldrarna var ense och blev till och med uppspelt över att det skulle inhandlas nya regnkläder och stövlar ☺ I år håller vi på och utformar vårt STARTPAKET för de nya eleverna. Slutresultatet kommer att se olika ut för olika språkgrupper, men information om Sverige och svenskarnas syn på naturen kommer att ingå i alla!
0 Comments
...och någon vecka senare har studiehandledaren förhoppningsvis rett ut alla organisatoriska frågor. Man har kommit överens om tiden och har ett rum att arbeta ostört i. (Tänk på att man inte får ta ut eleverna från musik, idrott och hälsa, engelska, hemkunskap, bild och slöjd. Behöver man stöd i dessa, så går det bra att stödja i klassrummet eller ge studiehandledning på andra tider). Nu är det dags att ta reda på VAD eleven behöver arbeta med. Vissa skolor har ett system där ämneslärarna och elevens mentor tillsammans bestämmer vad som ska prioriteras. Deras beslut kan bygga på kartläggningen och elevens IUP eller utgå från det de ser i det dagliga skolarbetet. I vissa fall bestämmer man att hålla sig till ett enda ämne under en termin, i andra – att dela upp terminen och byta ämne efter en tid. Det finns gånger man behöver hantera två eller fler ämnen samtidigt, beroende på elevens behov. Det är viktigt att ha ett pågående samtal med ämneslärarna för att signalera om något inte fungerar eller om prioriteringarna behöver ses över. Inte alla lärare har koll på att studiehandledningen inte ges i engelska eller svenska/SVA. De ämnena ansvarar respektive ämneslärare för och om eleven behöver stöd i dessa så ordnas det på annat sätt. Som sagt, långt ifrån alla ämneslärare vet vad de kan begära av en studiehandledare och därför är det bra att tala om vad studiehandledningen kan innehålla. Bl. a. är det viktigt att påpeka att studiehandledningen inte handlar om att översätta texter utan om att få verktyg för ”hjälp till självhjälp” och bli självgående. Här är några exempel:
Man kan även behöva berätta om vilken form studiehandledningen kan bedrivas i. Mer om det i avsnittet HUR KAN STUDIEHANDLEDNINGEN ORGANISERAS.
Äntligen! Det har tagit en eller två veckor, men nu är samplaneringsfasen avslutat. Dags att träffa eleven? Nej, det är faktiskt alldeles för sent! Man har väntar för länge med den första lektionen och har missat den dyrbara tiden när eleven kanske var helt ensam och vilse i den nya miljön, hade massvis med undringar och funderingar kring det som händer i korridorerna, i matsalen, i klassrummet… De första dagarna, när ämneslärarna inte har så mycket att säga till oss, studiehandledare, och det inte har kommit några ”beställningar” från mentorn heller, bör man passa på och träffa eleven för ett första ”lära känna-samtal”. Alla våra studiehandledare har egna STARTPAKET som skiljer sig från språk till språk, men har en gemensam stomme och innehåller material för ett första möte med det svenska samhället och den svenska skolan. Se ett förslag på vad ett startpaket kan innehålla HÄR. |
Bidra gärna till länksamlingen för studiehandledning på ditt eget språk. Lägg in nyttiga länkar genom att klicka på knappen
kategorier
All
|