I det här inlägget vill jag lyfta ordlistornas betydelse. För oss, vuxna andraspråksinlärare, ter sig som en självklarhet att man skapar ordlistor av något slag när man lär sig ett nytt språk. Åtminstone i början. I arbetet med elever som saknar skolbakgrund är det ganska enkelt att se alla behov de har och hitta rätt sätt att ha studiehandledning på. Här kommer ordlistorna in på ett naturligt sätt: med bilder, teckningar, pilar hit och dit. Samtidigt tar man ofta för givet, att elever som gått i skola tidigare vet och kan betydligt mer är vad som kan vara fallet. Vi ser dem bara 30–60 minuter i veckan och även om vi tagit del av kartläggningen så finns det många områden vi inte vet ett dugg om. Ett sådant område kan vara ORDLISTOR. Vi kan lätt luras in i bilden av att eleven vet hur man både skapar ordlistor och hur man använder dem. Särskilt om eleven verkar gå framåt i språket. MEN… ORDLISTORNA BEHÖVER MAN UNDERVISA OM! Undervisa om olika sätt att föra och använda dem på, att anpassa layouten och användningen efter varje konkret elev och, särskilt viktigt, förankra detta arbetssätt hos eleven, göra eleven delaktig och medbestämmande kring själva arbetssättet. Vad menar jag med medbestämmande? Föreställ dig att du vackert och inspirerande (ur din synpunkt) berättar för eleven om hur man kan ha ett litet häfte i bakfickan med alla ord man hör i korridorerna, omklädningsrummen, under lektionerna eller i affären. Hur man kan ta fram häftet när man sitter på bussen (istället för att lyssna på Eminem, haha) eller när du sitter i kön till tandläkare. Eleven nickar instämmande och går iväg. Utan att ägna det lilla häftet en enda tanke till. Föreställ dig nu att du befinner dig i en situation då eleven precis har berättat för dig om någon jobbig händelse. Troligtvis känns händelsen jobbigt bl.a. eftersom eleven inte behärskar språket tillräckligt för att svara/fråga/blanda sig i/låta bli att blanda sig i, dvs. reagera på ett adekvat sätt. Eleven kanske inte vågat att reagera alls av rädsla av att bli missförstådd eller utskrattad. HÄR TAR MAN FRAM DET LILLA HÄFTET… och skissar på möjliga varianter av svar. Testar hur de lägger sig i munnen, spelar teater, leker med ord, varierar situationer, byter ut deltagare etc… Och vips har man fyllt en hel sida med ord som eleven egentligen känner till, men behöver träna på att sätta i meningar. Och bland alla de orden kan lätt ett NYTT ORD slinka in. Och ett till. Och ett par till. Eleven är intresserad och känner sig säkrare. Hen vet att nästa gång du kommer kan man igen passa på och fråga om ord och uttryck som känns mer relevanta för en tonåring än alla ämnesbegrepp i världen. Här kan man passa på och prata med eleven (DETTA KALLAR JAG ATT ELEVEN GORS MEDBESTÄMMANDE) på vilket sätt man ska föra ordlistor i olika ämnen. Ska man ha dem i samma häfte eller skaffa ett häfte för varje ämne? Ska man samla ämnesbegrepp i mobilen/surfplattan/datorn/molnet? Det blir ett samtal där eleven får tänka kring sitt eget sätt att lära in nya ord på: är det lättare att skriva ner varje ord för sig eller bättre att sätta dem i en mening? Vill jag ha möjlighet att ha dem upplästa? Om man skapar en ordlista till ett kapitel i ämnesboken då är det lämpligt att installera Inläsningstjänsten på elevens mobil. Gleerups har inbyggd inläsning av texterna. Annars kan man be en ämneslärare att läsa in ordlistan. De går gärna till mötes i sådana fall.
Som vanligt, får man anpassa arbetssättet efter eleverna. Någon kanske vill ha ordlistorna utskrivna, andra söker upp de ord de behöver och skriver ned. I vilket fall som helst finns det ett par saker man kan tänka på för att nyttan med ordlistorna ska vara ännu större. Beroende på hur långt eleven har kommit kan man göra följande: se om eleven kan lista ut ordets betydelse
Vad betyder ordet för eleven på modersmålet? Hur har eleven använt det i hemlandet? Tycker eleven om ordet? Låter det fint på modersmålet och på svenska? Är det stor skillnad? Finns det en sång om det? Är det lätt att hitta rim på modersmålet/svenska etc… Eleven kanske inte är van att stanna upp så länge vid ett enda ord, och det kommer förmodligen vara ett enda tillfälle då ni får arbeta på detta sättet, men det är välinvesterad tid. Rädslan för ord blir mindre och njutningen större. Din kärlek till språket och engagemang smittar av sig på eleven och gör livet bland alla främmande ord mindre tung. Nå väl… Arbeta vidare och uppmuntra eleven att:
Om ordet har flera betydelser lista dem, till exempel, i form av en TANKEKARTA. Ordlistorna kan fylla en till funktion. De kan användas som en ”läxa” mellan två studiehandledningstillfällen. Eleven som klagar på att svenska är jättesvårt och omöjligt att lära sig kan få exempel på att det faktisk går att lära sig 1–5 ord i veckan. Det gör studiehandledningen även till ett mer seriöst ämne, där studiehandledaren förväntar sig se resultat precis som en ämneslärare gör. En till orsak till varför vi bör uppmuntra eleverna till att arbeta med ordlistorna är att de är tillåtna vid Nationella Prov! Så länge det inte är en förklarande ordlista och så länge det inte finns teckningar, pilar och andra förklarande tecken så går det bra att ha den med sig. Läs mer om genomförandet av Nationella Prov med nyanlända elever HÄR och om anpassningar HÄR.
0 Comments
Leave a Reply. |
Bidra gärna till länksamlingen för studiehandledning på ditt eget språk. Lägg in nyttiga länkar genom att klicka på knappen
kategorier
All
|